Jag hittade den här:

Jag letade bilder till ett utställningsmaterial. En stor skärmvägg med temat järnväg.

Den passade inte i det sammanhanget men jag var tvungen att ladda ner den ändå. Till mig själv. Jag tycker det är något lite magiskt över den. Kanske är det den lilla känslan av vemod jag har eftersom löven på träden utanför kontoret numera är mer gula än gröna. När hände det? Och jag gillar ändå hösten.

Eller så är det känslan av att spåren bara fortsätter och fortsätter och fortsätter trots att de tar slut. In i horisonten. Det finns ingen bortre gräns, allt är möjligt. Det här med att arbeta med bilder, det måste vara en av de roligaste delarna av mitt jobb. Bilder går rakt i i hjärtat. I alla fall i mitt.

Och det bästa av allt, du upplever säkert något helt annat än jag när du ser på bilden.

/Stina