Jag har förmånen att jobba ihop med en klok människa, tillika kommunikationschef, som har ett oerhört fokus på det konkreta. Lika befriande som provocerande. I samband med en kick-off nyligen myntade hon ett ställningstagande. Kort sammanfattat:

Idag är vi här på kick-off, pratar förändring, spånar idéer, lär oss nya saker, skapar och fördjupar relationer. Hur tar du med dig din upplevelse från idag och omsätter den i din vardag på kontoret redan imorgon?

Jag har brottats oerhört med det här ställningstagandet en tid. Utan att riktigt landa. Sen vågade jag spegla mig själv, i några andra.

Vad kan du göra, redan på fredag?

Offentliga rummet 2013. Ett grupparbete. Fem okända människor runt ett bord, lite tid, höga krav att leverera något konkret. Jag tog chansen:

Om vi försöker att omsätta våra ambitiösa diskussioner i något lite mer konkret, vad skulle det kunna vara… Vad kan du göra, redan på fredag när du kommer till kontoret?

Tystnaden blev monumental. Ansiktsuttrycken kastade mig tillbaka till stunden när jag själv fick frågan. Reaktionerna i deras stora ögon, neutrala miner och lätt gapande munnar, speglade min egen frustration, irritation och brist på handlingskraft.

Vad kan jag göra, redan nu?

När jag tvingas ta ställning, fattar jag beslut. Beslut leder oftast till handling. Det ligger en oerhörd utmaning i det. Eftersom det handlar om ansvar. Mitt eget.

För att jag ska ändra en vana och komma igång måste tröskeln vara låg. Oerhört låg. Just för att jag ska börja idag, istället för att skjuta upp det till på måndag.

Vad kan jag göra, redan nu? Frågan rymmer en oerhörd kraft.
Så provocerande, så enkel. Jag älskar det.